Nico Robin (One Piece) & Shinku (Rozen Maiden)

Solljuset letade sig in igenom de stängda fönsterluckorna och landade på mörka trämöbler. De flesta tingen låg under vita lakan för att skyddas från dammet, det visste Robin när hon långsamt betraktade varje antik sak, var för sig i sin tid. Hon tog upp ett glas, granskade det noga och daterade det från tidigt 1700 tal.

"är det något jag kan hjälpta till med?" frågade det äldre biträdet, nervös över att Robin så noga granskade allt.

"Nej tack, om jag hittar något säger jag till" svarade hon samtidigt som hon drog med handen över en vackert utsirad låda. En ros i guld letade sig ut från mitten, och dammet låg tjockt över den. Låset var även det i utsnidade låsmönstret, men ingen nyckel fanns inom synhåll.

"Vad finns det i denna?" Frågade Robin till mannen som följde hennes finger som pekade på lådan.

"Åh, det var någon som kom in med den för... längesedan.. en pojke tror jag. Han var väldigt bestämd med att bli av med lådan, även fast han nog skulle fått en smärre förmögenhet för innehållet." Biträdet såg Robins frågande min och höll upp ett finger för att visa att Robin skulle vänta. Sedan försvann den äldre mannen in i den andra delen av affären och kom tillbaka med en nyckel, vilket Robin direkt förstod ledde till lådan.

Han log lite finurligt, och vred om nyckeln.

Locket åkte upp, och avslöjade att insidan var klätt i vitt silke och vadderat. Inuti låg även en docka, otroligt vackert utsirad och arbetad på intill perfektion. Det enda som avslöjade att det var en docka var lederna och kulorna. Håret såg ut att vara av de mjukaste stråna i hela världen, Och dockan låg som om den precis hade somnat. Robin studerade dockan ett tag innan hon försiktigt lyfte upp porslinsdockan. Fascinerad undrade hon hur någon hade lyckats kunna göra ett sådant perfekt ting. Huden var mjuk, läpparna var lätt öppnade som om hon verkligen sov. Dockan var klädd i en röd sammetsklänning och en matchande röd bonnet som ramade in hennes vackra ansikte. Det blonda håret hölls på plats av tofsar men föll annars fritt.

Kvar i lådan låg en till nyckel, en som tydligen passade i dockans rygg där ett hål visade att det var en uppdragbar docka.

Robin sträckte sig efter nyckeln för att se vad som hände när man drog upp henne, men stoppades av Biträdets hand som stoppade henne.

" Köper du den?" Frågade han. Robin tittade på honom en lång stund innan en hand uppstod från biträdets kind och täppte till hans mun. Ett flertalet händer uppstod och band fast honom till golvet. Robin Såg ner på den gamla mannen och stängde sedan lådan, gick ut ur affären bärandes på lådan och dockan. En av hennes händer slängde henne nyckeln till själva lådan, och när affären låg långt bortom henne blev biträdet fritt.

En bit utanför staden satte sig Robin ner och började direkt proceduren med att öppna lådan. Hon tog upp Nyckeln och satte den försiktigt i ryggen på Dockan, och drog upp henne.

Ingenting hände.

Robin lade örat mot Dockans framdel och försökte lyssna på om något var trasigt inuti när hon försiktigt skakade på den.

"Ursäkta, Men vad i helskotta gör du?" Sedan kände Robin ett rapp av något som kändes som en mindre pinne mot bakhuvudet. Mindre förskräckt så drog Robin ifrån sig dockan och stirrade på den. Dockan hade öppna ögon och trotsig blick. Hon höll i en vandringskäpp i sin egen storlek, och hade ena handen mot höften.

¨"Kan du släppa ner mig?" Frågade hon med en röst som tydligen deklarerade att hon var över Robin.

Robin släppte självklart försiktigt ner Dockan på lådan och frågade därefter:

"Så hur fungerar du?"

Förnärmad slog Dockan Robin med ännu ett rapp av käppen, denna gången i ansiktet på Robin. Direkt därefter var dockan fast i ett stenhårt grepp mellan två händer som uppstod ur lådan.

"Hm, intressant"


Skriven 4 januari 2010