Luigi (Marioverse) & Magic Carpet (Aladdin)

- YAAAAHOOOOOO!!!

Med en plötslig fart körde den magiska mattan en vild loop med Luigi hängandes efter. Så här lycklig hade han inte varit sen hans storebror Mario avled av en svampöverdos, trots sina desperata försök att hålla honom drogfri. Han tänkte ständigt på vad som hände Daisy den dagen han bestämde sig för att bjuda henne på shroomtårta. Broarna är alltid högre än vad man tror efter det. Luigi påmindes ofta om detta, men när han var på sin matta så försvann alla bekymmer, alla minnen. Detta var hans naturliga ecstacy. Detta var han egna funna konstanta orgasm. Men förr eller senare måste han på land igen.

- Nu åkeri vi-a hemm-a!

Medans mattan gled ner från skyn sakta men säkert så dök alla minnen upp igen.

- Matta! Titta! En-a pizzeria!

Luigi var så sugen på pizza men efter all skit som har hänt så hade han förlorat sitt hem, sina pengar. Hans liv hade gått i spillror. Detta mest pga. Att denna långa Italienare ej längre hade råd med pizza.

- Du vet-a vad du ska göra?

Mattan gungade till för att visa att den förstått och med en väldig fart så flög mattan in rakt igenom fönstret på pizzerians framsida! Alla kunder skrek av fasa! Detta var inte första gången de gjorde entré för att råna pizzerian.

- Luigi, varför du göra såhär-a? Du varo en trevlig kund va, varför du elak-a?

Med en rejäl käftsmäll flög pizzabagaren flera meter upp i luften genom taket. Mynt flög åt alla håll. Luigi gick runt till kund efter kund, boxade och hoppade på varenda en medans mattan plockade upp varenda öre som flög ur deras kroppar. Sedan tog de färdiga pizzorna som fanns och försvann därifrån illa kvickt innan Goomba City-polisen kom till platsen.

- Mama Mia!, utbrast Luigi. Det där-a varo nära öga!

Mattan kunde inte riktigt samtycka med sin väns metoder att ta hand om sig själv. Men det är denna karl som räddade honom från den magiska grottan när alla andra bara brydde sig om skatterna. Han var i skuld till denna ståtliga italienare. Men han kunde inte förstå hur Luigi fortfarande valde att leva efter allt han gått igenom. Daisys död orsakade på grund av att han var för oförsiktig. Han visste inte alls om Daisys tidiga drogproblem och när hon hittade hans hemliga stash med 8kg shrooms i bakfickan bad hon om att få behålla det hos sig för att Luigi inte skulle råka illa ut. Han kunde ha det hos henne och vandra fritt utomhus utan att oroa sig för att bli påkommen att bryta mot sin dom som innebar att mer droginnehav skulle leda till röret! Det han inte visste däremot var att Daisy, precis när Luigi försvann ur hennes syn, kände Mario bättre än han trodde. De brukade ses varje helg för sitt privatfestande, men denna gång hade hon med sig Luigis stash som inte ens Mario kände till. Tillsammans drog de i sig alltihop och där fann han båda två, döda med varsitt sinnessjukt leende på läpparna. Om inte det var tillräckligt så trodde Luigi tillsammans med detta att Daisy var otrogen mot honom med sin kära bror. Så frågan kvarstod. Varför ville han leva. Han har för länge försökt hitta en ny plats men varje år iakttar mattan honom och märker hur han sjunker längre och längre ner i avgrunden.

- Vad-a du göra? Sade Luigi förvånat när mattan kom inflygandes mot deras soptip de börjat kalla för hem. Mattan hade två vinflaskor och två vinglas ovanpå sig som han hade stulit i närmaste skärgård medan Luigi sov.

- Fira? Fira vad-o? Att vi lever än-a? Vad-a finnas att leva för? Allt är borta!

Mattan rörde sig inte. Han såg Italienarens förtvivlan.

- Men do hava kanske rätt-a. Vi hava ju pizza. Men varför do komma med två glas? Do inte kunna dricka! Do driva på mig?

Det var inte ofta mattan fick se sin vän skratta, men de gånger han gjorde det var mattan lyckligare än någonsin.

- Skål på dig-a bror, jag dricka för båda!

Klunk efter klunk tömde Luigi i sig båda vinflaskorna. Så här full har han inte varit sen Peach dansade topless på Marios bröllopsdag. Allt var kaos, men det var ett av de trevliga minnerna som han fortfarande hade kvar.

- Men du-a, mattan! sade Luigi vingligt samtidigt som han brast ut en stor rap. Du äro en bra matta. Du varo anledning till varför mitt liv fortfarande äro värt va!

Orden tog mattan till hjärtat, eller de skulle gjort det om han hade haft ett. Medans Luigi däckade precis där han satt så satt mattan blixtstilla och försökte processera hans ord. Han hade fått sin fråga besvarad. Luigi hade en anledning att leva! Och anledningen var mattan. Förblindad av kärlek till sin trogne vän så rullade mattan Luigis däckade kropp över sig själv för mer bekvämlighet. Mattan var nära på att somna in innan han märkte att Luigi inte rörde på sig alls. Hans hjärta slog inte. Likt en kniv i hjärtat, återigen om han hade haft ett ololol, så kom han ihåg varför han kom med vinflaskorna!

Luigi var död.

Vinflaskorna skulle vara som en tjänst för Luigi, att ta honom ur sin misär. Vad skulle mattan göra? För många tankar virrade runt i hans huvud... eller det SKULLE ha gjort det om han hade ett huvud. Shieee~. Så här hemskt har han aldrig känt sig. Hur skulle det kännas att bli mördad av det enda man håller kär i livet. Denna tanke flög runt länge nog att mattan skulle anse sig själv vara det hemskaste som någonsin existerade. Värre än så kan man inte bli. Med den logiken så tänkte mattan att ”fuck it”, tog det italienska liket med våld, kastade honom i en vulkan och så var det med det.

Snipp snopp slut (y)


Skriven 23 februari 2013