Kiki (Kikis Expressbud) / Mimmi Pigg (Kingdom Hearts) (+Howl av Gabriella

Kiki (Kiki's Delivery Service) & Minnie Mouse (Disney)

Fred hade rått i Disney Slottets värld sedan Sora och hans vänner städat undan mörkrets angrepp, men Mimmi hade en längre tid känt sig rastlös. Hon hade blivit kidnappad och hennes kungadöme hotat och nu var faran över - varför kunde hon inte slappna av och njuta av freden? Det var nästan som om hon hade vant sig vid att behöva kämpa för att beskydda sitt rike, eller i alla fall ägna sig åt att återställa saker och ting efteråt, och nu var det vanliga drottningandet inte riktigt tillräckligt.

Men samtidigt verkade det hemskt själviskt att livet som drottning var för tråkigt. Och det var inte som om det inte fanns saker att göra: förutom alla vardagsärenden hade Joakim von Anka vilda planer på att bygga en järnvägslinje mellan alla världar, så att resor skulle bli lättare (och han skulle kunna sälja sina produkter till fler personer), men Mimmi och Musse var oroliga att det kunde förstöra naturen på olika världar om han fick helt fria händer att bygga som han ville. Samtidigt fanns inga lagar om mellan-världs-byggande, och definitivt inga regler för hur någon skulle betala skatt.

När Mimmi satt och läste på om andra platser som hade mer permanenta förbindelser mellan världarna, hittade hon en plats som verkade jättespännande och lärorik: Landet Ingarien, där ryktet sa att Trollkarlen Howls slott kunde öppna portar till flera världar.

Efter att ha funderat på saken, lånade Mimmi gummiskeppet och styrde mot det fjärran landet Ingarien. Hon reste själv, för både Musse och Kajsa var upptagna, och det kändes onödigt att störa Kalle eller Långben - Ingarien verkade både fredligt och civliserat.

Men på vägen hamnade hon i trubbel. Det var ovanligt stark aktivitet från en närliggande sol som fick all navigeringsutrustning att snurra runt, runt, runt i stället för att visa vägen. När Mimmi försökte använda radion för att be om hjälp, sprakade det bara, och hon såg sig tvingad att fortsätta så gott hon kunde med manuell navigering - förhoppningsvis skulle hn snart komma ut området som påverkades av solfläckar och kunde sen hitta hem.

Sprak, sprak sa radion, och visaren gjorde inget mer än att snurra runt. Det hade gått nästan en timme och Mimmi kikade oroligt på bränslemätaren. Den hoppade upp och ner som en ilsken gräshoppa, men hon var ganska säker på att hon fortfarande hade tillräckligt för att ta sig hem. Men hur länge till kunde hon köra i blindo...?

Just då blinkade objektsmätaren till. En värld? Hon öppnade ett sidofönster och klappade händerna i förtjusning. En värld! Där borde hon kunna landa och vänta ut solstormen.

När hon väl for genom atmosfären, var alla instrument mycket stabilare - det verkade som om världen blockerade solstormen ordentligt. Men hon hade hamnat jättelångt bort, och missat Ingarien med minst en och en halv världs avstånd.

Ett elegant luftskepp med stora propellrar gled förbi och signalerade något till Mimmi. Tyvärr kände hon inte igen deras variant av signalalfabetet, och kunde bara blinka tillbaks "Vänligt skepp" och hoppas att de förstod.

Nedanför henne låg en vacker liten kuststad runt en bukt. Det var trångt och myllrigt i staden, men flera luftskepp verkade vara parkerade vid piren, och Mimmi styrde sitt skepp ditåt. Hon var nästan nere i landnindszonen när det märkligaste fordon hon någonsin sett flög upp - en kvast! Med en ung flicka på!

"Hallååååå!" ropade den unga flickan, hennes röst svag och brusig genom gummiskeppets högtalare. "Hör du mig?" En plötslig vindpust fick henne att rulla runt på sin kvast och Mimmi hoppade upp i förskräckelse; det såg ut som flickan skulle ramla när som helst! Men hon höll sig kvar och skrattade bara, innan hon vinkade till Mimmi igen.

"Jag hör dig," sa Mimmi genom högtalaren. "Ursäkta, jag har kört lite vilse. Kan jag landa vid vattnet?"

"Neeej," ropade flickan, händer kupade runt munnen för att stå emot vattnet. "Det är därför jag kom upp!" Vinden slet bort några av hennes ord, men Mimmi hörde tillräckligt. "...stor fisketävling i eftermiddag... Skrämma bort fisken!"

"Oj, förlåt! Det ville jag inte alls" Mimmi vred om gyrospaken och låste sitt skepp i en vid, långsam cirkelrörelse. "Var kan jag landa?" frågade hon efteråt.

Flickan viftade att hon skulle följa efter, och när de flygit ungefär ett halv varv bröt hon ur cirkeln och tog av mot skogen. Hur skulle hon kunna landa där? Men hennes nya bekantskap hade inga problem med att navigera runt planet, och måste känna till större flygfordon än sin kvast - bäst att lita på henne.

Hon följde efter den lilla häxan (?) och snart öppnade sig en vid glänte, alldeles tillräcklig för att landa planet.

När de stod på marken och motorn var tystad, klättrade Mimmi ut. Hon hade bytt sin eleganta drottningsklänning mot sin gamla hemtrevliga, i rött med vita prickar och när hon gick ut skrattade hennes vägvisare till och pekade mot hennes huvud.

"Vi har samma sorts rosett!" sa hon glatt.

"Ja, titta," sa Mimmi. "Vad roligt! Jag har inte sett många med rosett på huvudet utanför mitt kungadöme."

"Nej," sa flickan, "det är ganska ovanligt här också. Välkommen förresten, till Kokoriko! Jag heter Kiki och är stadens officiella häxa!"

"Jag såg det," sa Mimmi beundrande, "det var väldigt snitsigt flygande du visade. Jag hetter Mimmi Pigg och är från Disney-slottet. Jag var egentligen på väg till Ingarien, men det var en solstorm som störde mina instrument."

"Ingarien? Hmm...." Kiki trummade fingrarna på sitt kvastskaft. "Jag tror att jag har hört talas om en magisk portal dit, men bara i min mammas böcker. Hinner du vänta här några dagar? Då kan jag skriva och fråga henne om råd."

"Väldigt gärna," sa Mimmi. "Om jag kan lämna planet här, så tittar jag gärna på din stad?"

"Du kom i rätt tid. Här låt mig ta din väska!" Kiki hoppade upp på sin kvast, hände Mimmi's övernattningsväska på sitt kvastskaft och svävade långsamt bredvid henne. "Vi har en stadsfestival förstår du, där alla i Kokoriko ska visa vad de kan och så. Det blir mat och musik också."

"Åh, vad roligt. Jag har aldrig hört talas om den här världen eller staden, jag lär mig gärna en del."

"Det är svårt att resa hit utan magi," sa Kiki, "jag tror det var därför du råkade ut för tekniska problem. Men du kanske vill berätta om din värld? Ni måste ha häxor, för du blev inte särskilt förvånad när jag flög förbi!"

"Näe," sa Mimmi, "jag har allt sett konstigare saker i mina dar. Vi har magiker av olika slag i mitt land, och luftskepp också, även om de ser annorlunda ut än dina. Och magiska kvastar har vi också... fast de flyger i och för sig inte."

"Inte?" sa Kiki förvånat. "Men vad har man då magiska kvastar till?"

"Jaaa, om du frågar min man," sa Mimmi med ett småleende, "så kanske han skulle säga städning. Men det är inte ett helt säkert sätt att använda dem på."

Och medan de närmade sig staden Kokoriko berättade Mimmi om de magiska kvastarna som nästan hade översvämmat Musse's hus en gång, och andra märkligheter i Disney-kungadömet. Kiki skrattade tills hon kiknade, och började berätta sin egen historia om när hon hade försökt få en cykel att flyga, och kaoset som det innebar.

Det här, tänkte Mimmi, blir nog en både spännande och lärorik semester.

Skriven 26 juli 2014