MJ Shipping (NärCon 2014 fredag) av Niklas Lindberg

Mary-Jane Watson (Marvel Universe) & Michael Jackson (Reality)

Det var en ylig afton i New York. Mary Jane var på väg hem från ett gig. Det var sent och en bra bit hem. Eftersom att hon skulle ta sista spårvagnen bestämde hon sig för att gena över kyrkogården. Horisonten var täckt utav en tät dimma, men Mary Jane hade tagit den här vägen flera gånger förut och visste att hon hittade. Det började dock bli mörkt och hon hade visst glömt attman behövde ta sig igenom en lång, mörk labyrint.
Helt plötsligt snavade hon och tappade sina glasögon. Hon letade frenetiskt och het plötsligt kände hon vad det var hon snavade över. Hon lämnade glasögonen och sprang. Ett episkt gitarrsolo började ringa i fjärran...

Michael Jacksonkände doften av ungt kött. Han hade inte utfodrats på evigheter... Skulle han äntligen kunna bryta sig loss och stilla sin hunger? Han var svag, mycket svag. Men trots det började han kämpa sig loss ur sitt jordiska fängelse. Snart skulle han vara fri... fri att vara sig själv och förverkliga sina drömmar.

Mary Jane började just hämta andan, när hon kände en frisk bris mot sitt ansikte. Var det här slutet på denna fruktansvärda labyrint? Hon kunde knappt tänka på det hon känt när hon snavade. Hon visste inte om hon någonsin skulle bli hel igen. Vad var det som pågick? Vilka hade gjort detta? Mördare? Nekrofiler?

Just i den stunden kände hon hur någon grep tag om hennes ben. Hon fll ner till marken och började kämpa emot. Efter en stunds kamp grep hon tag i förövaren, som var mycket lättare än hon hade trott. En lös arm! Hon kastade genast iväg den och sprang mot utgången. ”Tänk om Spidey var här” tänkte hon, när hon plötsligt insåg att hon hade en mobil! Hon förstökte ringa men förgäves.

Området på andra sidan labyrinten var inte som hon mindes det. Det var kargt och snårigt, med slingriga vägar. Helt plötsligt blev hon medveten om bakgrundsmusiken. Hon drog sig närmare i hopp om räddning. Det var en lång stig som ledde till ett mindre gravområde med stora olycksbådande stängsel runt. Hon tvekade en stund och öppnade sedan grinden, stängde efter sig och gick in. Helt pltsligt började det röra sig i gravarna. Upp steg mörka skuggor som vrålade över sin avbrutna vila. Men jorden vid den största, mittersta graven självde fortfarande. Ett skarpt diskoljus spred sig och alla skuggorna brast ut i ett vilt dansnummer. Figuren som just uppstigit i mitten av kyrkogården var omsluten i en fet scenbelysning. En märklig doft spred sig och han började snart sjunga.

”Åh nej” tänkte Mary Jane. ”Smörsång och feromoner!” Hon kunde inte sra sig undan. Figuren närmade sig och de inledde en sensuell dans i den mörka natten. Hon började tappa sig själv, och märkte inte att figuren började vässa sina tänder. Just som den skulle ta en tugga kom Spiderman svingande i skyn. ”Jag har kommit till din undsättning, sköna Mary Jane” sade han heroiskt om än förgäves. Ingen kunde motstå Michael Jacksons drop-dead sexiga feromoner. Spidey joinade dreglande deras sexy dance. Snart brast hela sällskapet ut i en vildsint orgie. Kroppsdelar flög hit och dit och blev så smningom träffade av solens strålar varpå de blev slukade av flammor. Snart var hela orgien i brand, men det hindrade dem inte föränn de flög som ångor i himlen. Nu hade MJ äntligen fått frid i hans sanna jag som ett med luften.

Skriven 25 juli 2014