Desperat efter mjölk (SFM 12) av Bernhard "Bambi" Johnsson
Ted Mosby (How I Met Your Mother) & Malon (The Legend of Zelda)
Barn, har jag någon gång berättat för er hur jag träffade er mamma? Historien är rätt så lång, men eftersom jag bara har en timme på mig och inte flera säsonger så kortar jag ner den lite.
Allt började när jag satt i baren med farbror Barney och farbror Marshall. Jag hade precis gjort slut med min gamla flickvän och mina närmsta vänner hade ryckt in för att stötta mig.
”Kom igen, Ted, ryck upp dig. Det finns en massa kvinnor som bara väntar på att hamna i säng med dig. Den bästa anti-depressivmetoden är ju helt klart ett bra ligg”, säger Barney.
”Tack Barney, men efter alla år jag varit med dig har jag fått en hyfsat bra uppfattning om hur ”bra” dina tips kan vara”, svarar jag tillbaka.
”Suveränt, du vet hur awesome mina tips är. Ok, börja med att kolla runt på alla liggbara brudar omkring oss”.
”Barney, jag känner verkligen inte för att—” försöker jag säga.
”Ted, om du verkligen vill det så kan jag offra bordet med det svenska bikini-laget till dig. Det kommer dock ta kål på mig om jag inte får något därifrån.”
”Allt Ted vill göra just nu är att bara ta en paus från det hela, visst Ted?” inrycker Marshall.
”Ja, jag tror nog att jag bara borde varva ner lite”, svarar jag, ”men samtidigt det känns ändå som att jag bara ödslar tid med att sitta här. Jag vill inte bli en gammal man utan att ha någon vid min sida. pust…jag önskar bara det fanns någon som var lika desperat efter ett förhållande som jag.”
Efter en kort tystnad säger Barney:
”Medans ni deppgossar sitter här så går jag till full attack på bikinilaget.”
Barney går iväg till de blonda skönheterna.
”Ted”, säger Marshall, ”jag har ett rätt så galet förslag.”
”Vad är det, Marshall? Vad som helst! Jag är desperat!”
”Ja, jag vet…i alla fall, har du hört talas om det där nya dejting-programmet som behöver deltagare? ”Bonde söker man” tror jag att det hette”, föreslår Marshall.
”Jag vet inte, gå med i ett tv-program bara för att få ett långvarigt förhållande…känns inte det lite desperat?” svarar jag.
Marshall ger mig en lång, sned blick.
”Ahh, just det! Jag ÄR ju desperat!”
”Precis, Ted. Och dessutom, ute på landet har de inga höga standards alls, så du kommer klara dig finfint”, tillägger Marshall.
Just då kommer Barney till oss med tre kvinnor runt sina armar.
”Du missar en stor chans här, Ted. Den här natten kommer bli legen…vänta på det…darisk!” säger Barney följt av att han går ut ur bar-dörren.
Jag rycker på axlarna och frågar Marshall om hur jag går med.
Efter ett par veckor får jag ett brev som säger att jag har blivit antagen och att jag ska bege mig till Lonlongatan 324 om två dagar för att förbereda mig för programmet. Två dagar går förbi och jag reser ut på landet för att ta mig dit.
Framför mig står nu en stor bondgård som har väldigt lugnande bakgrundsmusik. Han som ska hålla reda på deltagarna springer fram till mig och säger till mig att jag kan gå in i en byggnad och socialisera med de andra deltagarna under tiden som TV-teamet sätter igång.
Precis när jag kommer in i det mysiga lilla huset får jag syn på en jättesnygg rödhårig kvinna. Jag går fram till henne och frågar hur det står till.
”Ahh, nej, jag är inte en av deltagarna”, svarar hon snällt, ”jag är bara här som service”.
Just då kommer en bred man med stor näsa och blå hängslebyxor fram till oss.
”Du är visst då med, Malon”, säger han.
”Va?” utropar Malon förundrat.
”Jag skrev in dig så att du skulle sluta träffa den där analfabetiska idioten…eller nej, det är fel ord. Vad kallas det när man inte kan prata?”
Plötsligt slås en dörr öppen av en nyvaken person i grön kjol. Håret är väldigt rufsigt.
”Link, nej! Jag sa åt dig att stanna i min säng!” skriker Malon.
”Malon…har du legat med Link i hemlighet?” frågar den breda mannen strängt.
”Nej far! Det är inte som du tror!” svarar Malon oroligt.
Medan spänningen mellan Malon och hennes far känner jag hur Link blänger på mig och jag märker hur nära jag står Malon. Samtidigt som jag försöker backa ifrån henne tar Link tag i närmsta kyckling och börjar flaxa runt den mot mig i hetsigt anfall.
Jag börjar springa iväg, fast jag faller omkull. Link hoppar ner på mig och håller fast mig. Plötsligt möts våra blickar och något konstigt händer. Jag får en konstig känsla i magen, och utan förvarning kysser Link mig. Jag svarar tillbaka kyssen och jag kan höra fyrverkerier avfyras i mina tankar.
Och det är så barn, som jag träffade er mamma Link…eller, jag menar er andra pappa…man kan ju knappt märka någon skillnad på honom.
Skriven 18 maj 2012